Trivs egentligen bra med att vara singel. Känner att jag har tid att vänta.Men i bland saknar jag närhet så att det gör ont, smärtar ända in i själen.
Men för att få närhet måste man ha någon vid sig. Män är ju inte svårt att hitta. Men... vill jag ha en man????

Jag går på högvarv och hjärnan är som en stor kladdig gröt.
Vi har nu varit på varsit samtal vid familjerätten.
Jag trodde aldrig att han skulle åka dit nykter. Men det gjorde han! Dom lät honom blåsa.
Nu när jag verkligen behöver att han är onykter då håller han sig nykter.
Hur ska jag bevisa att han är just så opålitlig som jag säger att han är?
Det kan jag inte.
Det måste han själv bevisa.
Det här kommer aldrig gå vägen...